Idag börjar min semester att infinna sig och jag har tagit ett stabilt tag om "Tragiskt telegram" av Stieg Trenter. Det är när man ligger på soffan och läser en Trenter som lugnet infinner sig. Frihet och lugn känner jag är bästa vänner. Vem tar några egna beslut om sin framtid när vardagens blåslampa gör sig påmind hela tiden.

Nåja. Jag hoppas att det här är en början till en ny framtid med en ny syn på livet i steget...

Här kommer jag att i framtiden göra olika fabuleringar kring verklighetens skymningsland. Är vi verkligen bundna i själen till att prestera för vår framtid? Kan vi inte göra andra val? Vad är utvecklingen värd och vad kostar den?

Frågor hopar sig, Mörka moln. Jag vet att det finns ett ljus i jaget hos alla.