Min tanke om att vi finner glädje i en närhet till universum känns rätt meningslös när världen blir kallare och mer cynisk. Man ler inte längre mot varandra utan ser misstänksamt och undrar om den andre har pistol.
Jag minns hur Lars Ekbord läste nyheter i en sketch "Elände elände eländes elände...osv". Vi skrattade då för vi såg hur vi kände igen oss. Det finns en smittsamhet i känslor och det gäller negativa såsom positiva. Det känns som man med enkelhet sprider negativa, men att det tar emot att sprida positiva. Varför ska det behöva vara så? Le litet granna. Skratta. Medge att det känns skönt. Att sprida glädje och se andra bli glada gör en glad.
Vi är fria att välja om vi ska vara glada eller sura. Jag känner att den tid vi har är för kort att vara sur och arg. Man kan inte njuta av livet om man är sur och arg.
Låt inte tidsbristen vara ett skäl att glömma bort att njuta av varje stund. Tänk efter när var du som lyckligast. Inte var det när du sprang efter bussen. Sluta stressa och lyssna till själens musik.
Allt för många springer ifrån sin själ. De kommer på det försent och flyr verkligheten. Möt verkligheten och din själ istället. Ta dig tid att upptäcka dig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar