Det kan kriminaliseras av samhället, men ibland så spirar revolten över lag och ordning och kreativiteten föder en konstart som inte accepteras av samhället. Tyvärr föder kreativiteten här en kriminalitet. Ungdomar snattar och stjäl färgburkar för att sätta sitt bomärke och märkas. Egentligen är runstenarna också kriminella.
Det här är också ett sätt att tala med sin omgivning på samma sätt som att skriva en blogg. Det finns en ram inom vilken man rör sig även om den är illegal så har graffitikonstnärerna
sin kod. Genom att bryta mot de regler som etablissemanget ställer upp för vad som är konst borde man rent kreativt befinna sig på konstens område och inte vara kriminell. Dan Wolgers utmanade etablissemanget genom att stjäla liljevalchs bänkar och sälja de som ett konstnärligt uttryck. Vad är egentligen skillnaden mellan Dan Wolgers och graffiti konstnärerna. Egentligen bara att han är en erkänd konstnär.
Konsten är alltså endast en kulturyttring endast om den är erkänd av kulturetablissemanget.
Kan man vända på argumentationen kan kriminalitet vara konst? Nej, en handling är nog definierad utifrån de intentioner handlingen har. Jag tror inte en tjuv i sin intention har några konstnärliga ambitioner.
Så vi blir bedömda utifrån våra handligars intention. Så länge vi har en intention att vara med i samhällets kultur kan vi räknas in däribland, men väljer vi att ställa oss utanför ramarna så kommer vi anses kriminella. Om vi dock redan är erkända inom samhällets ramar kan vi gå precis utanför ramarna och fortfarande inte anses som kriminella.
Det är alltså i det kulturella sammanhanget vi måste agera som konstnärer och låta vår kreativitet få utlopp. Konst och kriminalitet är en fråga om intention och kulturell status. Frågan är om inte kriminalisering av graffiti kan ses som ett hot mot åsiktsfriheten. De har ju intentioner att uttrycka sina åsikter med sina alster. De är meddelande om nutiden till framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar