Våra föräldrar eller mor/farföräldrar kanske minns den Depressionen. Jag tänker inte försöka beskriva varför och vad det var för mekanismer som skapade den. Det är jag inte kompetent nog att göra. Min åsikt är att det handlade om en övertro på marknadsekonomins mekanismer och att de marknadsekonomin gav positiva resultat.
Det är det som gör att jag förutspår en liknande depression inom 20 till 30 år. Det finns idag en liknande övertro på att det endast är marknadskrafterna som ger det bästa resultatet. Problemen idag hänger också ihop med den miljöskuld som vi står inför att börja amortera av. Det är inte bara det som får mig att kapitulera inför en ny depression. Det som också känns igen är hur marknadsekonomins giganter lyfts fram som de stora hjältarna.
Vid förra depressionen utarmades valutan av en utökning av penningmängden. Det som kommer utarmas den här gången är arbetskraften och vi är redan på väg därhän. Marknadskrafterna missuppfattar signalerna om ökade vinster samtidigt som man avverkar projektanställda och vikarier en efter en. Otryggheten ger upphov till de sociala och fysiska problem vi ser alltmer i samhället.
Det sätt som man försöker att minska symptomen av den sociala utarmningen av arbetskraften är genom att flytta runt produktionen. På så vis kommer samhället och ekonomin att utarmas globalt. Till slut finns det ingen frisk och fräsch arbetskraft att anställa med dåliga villkor och på projektbasis utan sociala skyddsnät.
Frågan är om miljöproblematiken hinner före eller om den sociala utarmningen med otrygga anställningar kommer ge oss en ny stor Depression.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar