Jag kommer så väl ihåg hur jag kände i tonårens slutskede. Jag läste Sartre och ifrågasatta alla självklarheter i samhällsstrukturen. Jag undrade vem är jag? Vad är jag? Vart är jag på väg? Jag ser samma panik och frågasättande i bloggosfären. Till slut insåg jag att man kan ifrågasätta och undra i all oändlighet. Det leder ingenstans och det är då som livet verkligen börjar. Livet själv blir då motivet att leva.
Jag ser samma tendens i den svenska bloggosfären. Vem är en bloggare? Vad är en blogg? Det är en identitetskris som kommer leda fram till samma sak som en tonårskris. Den överlever och folk slutar fråga sig vad en blogg är. De bara bloggar och det är då som den riktiga bloggningen kan börja.
Det fyller mig med hopp om vad vi har att se fram emot. Verkliga bloggare som bloggar om allt och inget utan en massa tjafs om vem är bloggare och vem som har pyjamas på sig eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar